Fullkomligt söndertjatad!

Mhm, det är svårt att va hemma så länge med en ALLDELES för pigg och frisk Elias.
Det är ju jätteskönt att han faktiskt ÄR pigg och glad, men nu har han inte varit på dagis på en vecka och är så understimulerad så det är inte sant!
Försöker sysselsätta honom men det är inte lätt då allt bara är roligt i typ två minuter.

Idag har vi i alla fall bakat fyra plåtar bullar! Vissa stora och SUPERFINA, ser ut som de är köpta, andra lite mindre välskapta varelser, men de duger lika väl till det de är ägnade till, de va kalas smaskiga allihopa!

Ett nej är tydligen inte ett nej förrän man sagt det 3212 gånger!
GAAAH!

Helgen har i alla fall varit skön, långa sovmornar och en massa hemmapyssel.
Robert har börjat labba om i vardagsrummet, nästa helg smäller det!
Duktig karl! :D
Passar på att tacka alla för hjälpen i förhand.

Neh, ska sysselsätta Elias en stund till nu sen blire till att förbereda middag.
Dagens middag är bandspagetti med skink/baconsås och en liten sallad till.
Ska bli götters och våra P och V kommer ju och hälsar på så det skulle va skönt om det blev omtyckt!

Pussen alla!

På tiden?

Long time no see!

Många månader sedan sista uppdateringen, skämmes tamefaaaaan!
Känns inte som det är nån större mening att gå in på detaljer, så:

*Jag jobbade på Itella över sommaren, fick vikariat juli-augusti. Så mycket var det med den uppsägningen...
*Båda mina fina pojkar fick ha semester utan mig, Elias hann åka två vänder ner till mormor på Orust med moster Sofie och dessutom vara hos både Maria och farmor och farfar. Plus den tiden han fick med Robert. Tack alla för att ni hjälper mig!
*Robert där emot, fick så snällt stanna hemma och måla under sin semester. Stackarn! Vi får ta igen det sen!
*Rättvik en sväng med älsklingarna P och V! Underbart med lite roadtrip och även Rhapsody in Rock. Vikken greeeej!
*Uppsagd från Itella sista aug, och fasade för arbetslöshet, men som alltid så löste det sig.
*Började knega på Admina 1/9 och är kvar där än idag med löfte om anställning från 1/11! ÖVERLYCKLIG över detta!
*P o V har köpt hus! Grattis!
*Hallen e snart färdigrenoverad
*Vardagsrummet händer nästa helg (30-31/10)
*Då smiter jag på Ladies Night med mina brudar!
*Elias har vattkoppor.

Sådär ja... lite uppdatering.
Ska försöka småskriva lite eftersom istället för att samla på mig en massa.

Men nu Robert, är det din tur!

Puss, ses SNART!

Under gårdagen fick jag åter igen en sån där... vad kallar man det... chock?

Eller två egentligen, fast en var rätt så väntad.

Men den andra...



De två oskiljaktiga som jag en gång tutade ihop över en fika, med slitna jeans, skrikande småbarn och stress inför kommande naturkunskap lektion. Just då var allt nytt och spännande och ingen visste vart det skulle bära, utom jag som hade mina förhoppningar.

Snabbt gick allt vägen och löste sig till det bästa.

Självklart var där kamper, men det är det alltid i förhållanden. Det ska det vara i förhållanden.

Men kanske inte fullt så mycket...

Gör inget ni ångrar, någon av er!

Mina fina!



I alla fall så jobbar jag och sliter på Admina, mitt nya jobb.
Trivs jättebra, tycker det är såå skoj!
Helt annat än Itella, fasten det är nästan samma sak. Underbart!

Har en förkylning som har gått ner i magen...
Kräktes en massa i går kväll och är fortfarande inte kry så idag har jag bäddat ner mig i soffan.
Har inte vågat äta något ännu.

Uh, orkar inte med detta nu!

VÅGA ÄLSKA!

Livet...

... får ibland lite sköna gung att rulla vidare på!

De ringde! På TISDAG redan har jag mitt första personalmöte samt min första jobb dag på mitt NYA JOBB! *lyckligast!

I morgon jobbar jag min sista dag på Itella...
Det känns lite tråkigt. Jag känner mig inte riktigt redo att lämna allt och alla.
Samtidigt är jag jättenyfiken på det nya som skall bli med det nya jobbet!
Har lite ångest över de långa dagarna som kommer bli för Elias,men jag ska se hur vi kan lösa det.
Jag måste ju jobba!

Sen är Kjell borta... Det är många år sedan jag träffade han sist men det känns lite konstigt... Stuguns egen smurf. Himla trist! Ofattbart!

Väntar hem mitt <3 med... Han är minsann ute och knatar i elljusspåret!

Elias skriker... Hoppsan...

Nej, nu MÅSTE jag sova! Ska packa in den nybakade bärpajen i kylskåpet först!
Ska bjuda den på jobbet i morrn tänkte jag. Spännande att se om det slinker ner!

Neh, god natt gott folk!

Jobb funderingar igen...

... Jag börjar få lite smått panik över detta nu...
Tror jag ska avvakta till fredag med att höra från det jobbet jag VILL ha, hör jag inget innan dess går jag nog till det jag MINST vill ha och pratar med dem i helgen... Måste ju gardera mig lite!
Vill så gärna att ****** ska ringa!
Men men, avvaktar så får vi se.
Ska göra mig klar för lite hard work nu!
Ses, gott folk!

Kom och ta mig, jag är friiii!

*suck*
Har egentligen ingen lust till någonting längre...
Var till sjukgymnasten idag.
Hoppas på klar bättring nu när jag kan styra så mycket själv hemifrån.

Jag känner att mitt liv håller på att glida mig ur händerna.
Det är ju så mycket man inte kan styra, men just nu känner jag det som att om jag styr åt höger svänger allt så mycket åt vänster det bara kan.

Först det här med missfallet.
Det spelar liksom ingen roll hur många gånger man får höra att det är "vanligt".
Det är inte vanligt i min värld.

Jag hoppades innerligt att jag skulle ha något att luta mig på, något som kunde/kan få mig att tänka på något annat än bara tråkigheter.
Jag är ju faktiskt ingen sån som omger mig av tråkiga saker, jag brukar hitta något som lyser upp det gråa i vardagen.
Men nu...
Missförstå mig inte, jag har min finaste Robert och UNDERBARASTE Elias.
Men någonstans behövs det mer än så.
Något som visar vem JAG är, att jag kan!
För det gör jag!

Men jag har inte ens ett jobb...
Från 1/6 är jag arbetslös.
Det har jag inte varit någonsin i mitt liv tidigare.
Trodde jag skulle slippa vara det med.
Jag har så mycket att ge, så stora ambitioner och stark vilja.
Jag har krokat ut på ett tretal ställen.
Hoppas ju självklart på det ena mer än vad jag hoppas på de andra två.
VILL alla tre, men ett har det där lilla extra...
Men jag hör ingenting ifrån någon av dem.
Jag har varit rätt tydlig med vad jag har att erbjuda och jag hoppas och tror att de är intresserade.

De frågade på dagis idag hur Elias sommar ser ut, men det är ju helt omöjligt att säga!
Skulle vara helt underbart att få säga;
Jag har fått jobb, så han blir här hela sommaren!
Kanske inte skulle vara det roligaste för Elias men Robert är ju ledig några veckor.

Jag skulle verkligen behöva ett samtal nu, ett samtal som säger;
GRATTIS MARI! Det är DIG vi vill ha!
Jaa tack, det skulle va underbart!
Det skulle vara exakt vad jag önskar!


*piiiiiiip*

Det är inte bara sår som blöder...

Jag har inte haft varken ork eller motivation till att blogga något på evigheter.
Har väntat på att få lämna lite goda nyheter och kanske få göra denna bloggen till lite av en "graviditets blogg".
Nåja, så blir inte läget.
Vår historia nedan.
Känsliga läsare varnas.

11 februari
Min sista mens första dag.
12 mars
+ på graviditets testet
15 april
10 veckor avklarade och inskrivnings samtalet hos barnmorskan äger rum.
23 april
Besök hos MVC läkare som bekräftar graviditetens längd.
6 maj
Liten blödning på morgonen. Efter kontakt med 1177 samt gyn åker jag på jobbet med rådet att ta det lugnt. Blöder inget mera sen.
9 maj
Börjar blöda igen på kvällen. Får smärtfria sammandragningar under natten.
10 maj (12+4 v)
Får rekomendationen att åka in på akuten. Får efter många timmar träffa en gyn läkare som konstaterar en död graviditet. Inget mer görs.
12 maj (12+6 v)
8.45 Blöder fortfarande. Lämnar prover på lab på sjukhuset. Va tvungen att lämnas SENAST två timmar innan inbokat läkarbesök som var kl 11.30.
Tar med älsklingen och åker upp på Thörners och fikar med Lina medan vi väntar på att klockan skall närma sig läkartid.
9.45 Kraftiga, smärtsamma sammandragningar, typ 100 ggr värre än förlossningsvärkar.
Blöder mer och mer.
Ringer gyn och de tycker jag skall åka dit och lägga mig i deras vilorum.
Bestämmer mig för att vänta ut nästa värk och gå på toa innan avfärd tillbaka mot sjukhuset.
Hinner inte mer än resa mig upp så känner jag hur det bara forsar ur mig.
Springer till toaletten där jag blöder ner hela golvet, hela toaletten, hela mig.
Städar efter bästa förmåga och hoppar in i Linas bil (Lädersäten = lättstädat).
10.15 Lina och Robert springer in på akuten och frågar om råd, (Jag är inte direkt i skick att gå genom stora entren för att sen vänta inne på gyn på att komma in på ett rum, jag BADAR i blod!).
Akuten kliar sig i huvudet och ifrågasätter vad jag ska dit och göra.
Förlossningen kanske?
Lina vill gärna köra MOT trafiken, men efter STORA protester från mig åker hon runt halva stan och parkerar utanför förlossningen. Springer in och kommer strax ut med en rullstol och två personal.
10.45 Landar i ett vilorum. Lite blodvärden och blodtryck tas.
Får snart komma in till världens coolaste läkare, Tanya!
Svärande finska, precis vad vi behövde för attlätta upp stämningen lite!
Journalanteckningarna från söndagens akutbesök sa inget alls så Robert fick rycka in och berätta allt som de sagt.
11.00 Blir ombedd att ta av mig för en undersökning. Resultatet blir en helt nerblodad toalett till. Får en påse att slänga mina kläder i (var verkligen inget att spara!). Allt påväg ut, förhoppningsvis av sig själv. Jag skrattar så tårarna sprutar (Gråter sällan vid smärta, kommer man över den där "aj" tröskeln garvar jag mig förbi det onda istället!).
Stackars R sitter chockad brevid, kan inte annat än tycka att jag är knäpp!?
11.30 Läggs in för observation. Får lite smärtstillande mediciner och en JÄTTE blöja! Lina sprang upp på avdelningen hon jobbar och lånade ett par byxor, tack för det!
Efter droppsättning, provtagningar för eventuella blodtransfusioner (nåldynan Mari har 8 olika ställen med stick på, många där det plockats blod flera gånger!!!) mm beordras vi vila.
11.50 Ringer till Maria och hör om hon kan hämta Elias. Som tur var så jobbade hon inte! Hon åker och hämtar lilleman som blev MYCKET lycklig över att få träffa henne lite!
15.30 Sköterska kommer in och berättar att vi snart ska få bli undersökta.
18.30+ (?) Läkaren från söndagens akutbesök kommer in. Går till ett undersökningsrum.
Kroppen har inte klarat all utstötning själv, finns rester kvar. Skrapning bestäms.
22.20 Hämtas ner till operation.
22.45 Färdig opererad. (Snabba ryck!) Slipper uppvaket på IVA och får åka direkt upp på rummet. Jag, precis uppvaknad från narkosen, fick berätta för personalen hur man tog sig från operation till gyn samt vilket rum jag bodde på.
23.15 Robert pussas god natt och åker hem för att sova.
23.50 Får sömntablett så jag kan sova. Min rumskompis mår jätte dåligt efter sin narkos tidigare på dagen och KRÄKS hela natten! Snarkar som ett halvt militär läger gör hon med!
Kunde somna när klockan närmade sig ett.
13 maj
Äter två tuggor macka med svettig ost och dricker några klunkar kallt te.
Sen kommer älskade Robert, jag byter om och lämnar avd 107 så fort jag bara kan!

Äntligen hemma...
Sov några timmar i soffan medan Elias inte var hemma ännu.
Slängde ihop en bärpaj som blev klar lagom till Maria och Elias kom vid kvart i fem.
Fikade och sen gick jag och la mig igen.
Robert och Elias var ute och cyklade och trampade elljusspår en stund. Sen tittade vi alla på Sjukhuset på tv3 innan Elias bestämde sig för att han var trött...
Nåväl, trots dagens vila så är jag också det!
Har förlorat endel blod under det senaste dygnet.
Lär väl ta några dagar innan man är ikapp sig själv igen.
Fysiskt sett, i alla fall.

Den psykiska delen...
Jaah, den vet jag inte riktigt hur det blir med...
Efter 13 graviditetsveckor hinner man se sitt liv det närmaste året framför sig.
Under tre månader hinner det hända mycket med både kropp och själ.
Först ska man ställa in sig på en graviditet, ett framtida barn, en ny familjemedlem.
Sen ska man, på bara några dagar, tänka om... Nollställa alla drömmar och bilder, och plötsligt börja tro på en annan sanning.
Det är inte så lätt.
Robert, min finaste Robert, har hela tiden suttit vid min sida.
Gråtit med mina tårar och skrattat åt mina skratt.
Hållit min hand och strykit mitt hår.
Alla... Läkare, sköterskor, vänner och bekanta...
Alla säger till han; Lider med dig/er.
Alla säger till mig; hur mår du?
Jaa, hur mår jag?
Jag blöder ur mig dethär, jag har en nål i armen och sjukhus äckel päckel luktande hår.
Mig ser man på att jag mår dåligt. Jag får ju även en chans att visa det.
Jag har ett sår som visar att det faktiskt har hänt, att jag faktiskt inte mår så jävla hundra.
Medan Robert... Han har inga sår... Han har inget blod (synligt, i alla fall...) och inga nålar.
Han sitter där, brevid mig. Mår, om inte lika piss som jag, så kanske till och med sämre.
Men det är det ingen som ser. Ingen frågar om det. Han har MINST lika stor del som jag i detta.
Han har lika mycket hjärta som jag.
Han har haft lika mycket hopp och drömmar om framtiden.
Han hade också ett barn.

Tänk på det gott folk.

Fråga hur det är med mig?
Räkna ut det själva!
Fråga hur det är med Robert?
Visa lite hjärta.

/M