Under gårdagen fick jag åter igen en sån där... vad kallar man det... chock?

Eller två egentligen, fast en var rätt så väntad.

Men den andra...



De två oskiljaktiga som jag en gång tutade ihop över en fika, med slitna jeans, skrikande småbarn och stress inför kommande naturkunskap lektion. Just då var allt nytt och spännande och ingen visste vart det skulle bära, utom jag som hade mina förhoppningar.

Snabbt gick allt vägen och löste sig till det bästa.

Självklart var där kamper, men det är det alltid i förhållanden. Det ska det vara i förhållanden.

Men kanske inte fullt så mycket...

Gör inget ni ångrar, någon av er!

Mina fina!



I alla fall så jobbar jag och sliter på Admina, mitt nya jobb.
Trivs jättebra, tycker det är såå skoj!
Helt annat än Itella, fasten det är nästan samma sak. Underbart!

Har en förkylning som har gått ner i magen...
Kräktes en massa i går kväll och är fortfarande inte kry så idag har jag bäddat ner mig i soffan.
Har inte vågat äta något ännu.

Uh, orkar inte med detta nu!

VÅGA ÄLSKA!